Under frusen jord
tänder vårens knoppar
ljuset till möte
med kylans varnade ord.

Där ute finns
ingen Gud
bara ensamheten
som en förtidig morgon
med sina likbleka ögonhålor.

Du vägrar höra
kylans knastrande läte
och i din smärta seglar
korparna över våra
ödsliga liv.