Än är hon vacker som den första våren,
fast tiden nu har vänt och blivit höst.
Efter min vinter blev hon hjärtats röst,
min sommarsång, som tonat genom åren.

Hon ger mig ännu läkedom och tröst
för vintern, vedermödan, hösten, såren.
Än är hon sommaren. Trots silverhåren
är hon en vårens visa i mitt bröst.

Hon är ju vacker än och jag är dåren,
förälskad än i våran sena höst
och när jag ser henne, hör hennes röst

får jag förnimmelsen av första våren,
då hennes sommarvisa i mitt vinterbröst
blev kärleken som burit genom åren.