En bädd av glasfiber
I luftiga, ljusa rum
Med väggar av regn
Otröstligt avskalat
Kliniskt
Ingen lever riktigt här
Också jag blir någon annan
Vem då?
Ingenting alls eller bara just gammal

En klocka som hjärtslag
Tickar på
I en värld utan intryck
River jag av min egen hud
För allt som inte finns
Det känns i alla fall
Nervtrådar som rycker
I mina skulderblad
Tror dom vill slå ut
Och ge sig av