Hungern driver världarna från sina sinnens bruk,
genom gölar, trestjärniga restauranger
och världarnas krig

Hungern går på vägen till Motala,
tar myrstigarna i Tiveden
och gäddslaskar båd innan och efter äktenskapen

När skånska sädesfält böljar glansiga
under solens blick
är hungern fullt verksam

Hungern driver fiskarnas stim,
tvingar fria dikter in i bakbundna rim:

Till fascismen är hungern kungsvägen,
precis överallt är den belägen;

ger skjuts åt varje israelisk kibbutz,
åt varenda post-sovjetisk kolchos,
smaskar i sig tvål såväl som smuts,
vräker i sig både giftampull & gås

Hungern finns i lågorna som slukar varje klabb,
hungern är rörelsen som sveper skurgummans svabb

Ute på Stor-Lappträsket paddlar hungern kajak,
skiter totalt i födoämnenas smak,
bryr sig inte ett satans smack;
hungern är burdus & lack

Hungern trivs gott i de religiösas noja:
eftersläcker vidskeplighet med T-sprit-tedoja

Hungern lurar i Fälldins dagtings-app,
begår övergrepp i var socialkärringsmapp

Hungern kan heta Rolf & Ilse,
hungern hungrar, rakt på eller kanske vilse

Hungern rör upp damm
från Legoland till Amsterdam,
från här till riktigt fjärran där,
i småskolan och Caesars här

Hungern tar tag och håller i,
dansar nektarriktning i varje honungsbi

Något ohungrigt syns aldrig i det som finns,
inte ens under förstoringslins

I dräktsändning från mitt skrädderi
är ohyran fullt lika hungrig som vi

Hungern driver grön el och VVS,
är alltid more, men aldrig less

Hungern gör oss till ät-och-skit-maskiner,
hör hur den tjuter och viner!

Hungern är marschordern för din fula kropp,
hungern är självmordet som slutligen sätter stopp,
men likmasken äger också hungerns gestalt,
när du ligger och ruttnar tar den allt!

Till nytta blir alltså ändå din ruskiga kropp
när hungriga likmaskar äter den opp,
från flintskallehjässa till snorig snopp,
från kulmage till fötternas svamp;
samma öde väntar professor & vamp

Hungern fanns i början på din kamp,
hänger nu och dinglar i slutet på din tamp