Publicerad 2006-09-10 00:15 av Vitsippa

Lite virrig ^^ Och ursäkta mitt språk >__<


Vad som än händer, vännen.


Och du sa: Det går över


Såfan heller, tänkte jag




Din tystnad kommer att krossa mig en dag
samtidigt som jag drömmer om ett liv
tillsammans med dej

Och även om Håkan Hellströms
\'Kom igen Lena\' dånar på högsta volym ur stereon så kan jag inte känna glädje
Bara oron om vad du ska säga
och pipet i öronen av den höga musiken är så öronbedövande
att jag inte ens hör mina egna tankar
men det är kanske det bästa

För tankarna och tvivlet som gnager i huvudet framkallar
bara ett illamående
och en klump av gråt i magen

När jag skrev våra namn i sanden
tänkte jag att det var tur att du inte kunde se mig nu
Du hade sagt att jag var konstig
precis som du alltid gör
Varje gång du säger det
hugger det i hjärtat, vännen

Förlåt!
Förlåt för att jag är så jävla jobbig
men jag vill att du ska veta
veta att jag bryr mig
Så in i helvete mycket!
Att jag går sönder, nu vet du!

Jag vet inte om du har insett att mina känslor för dig
är större än vad du hade trott innan
Kanske din tystnad försvarar dig mot mig
Men mig förintar den
Och varför ringde du aldrig?





Sluta drömma om det ljuva livet
Vi kommer aldrig va med om det
Det är kanske dags.







Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Vitsippa med Poeter.se id #8172 innehar upphovsrätten