Kommer jag någonsin fatta?
Jag förstod varför jag lämnades ensam
Med det skeva som var
Konfronterade det faktum
Att din närhet krävde poängen i svar
Ständigt var det något nytt
som behövdes tas omhand
Skildes jag ifrån mitt eget sinne
Men älskade dig desto mer
Bara för att beskydda
Min egen lösning
När den väl behövdes
Jagad av kärlek som inte kunde mäta upp sig till din
Sökte efter trådar som blev mer och mer uppenbara
Vem jag än bemötte krävdes att vara på sin vakt
Började jag puscha mig själv
För nå det undvikliga
Gå bortom det svåraste
Jag någonsin stått inför
Begär ytterst ödmjukt
Att få dig att stanna kvar
Hur än resan görs om
Vem som än leder den
Har jag börjat märka
För alla de än som försökte ta över
Så stod du bakom
Bara för se hur långt kan jag nå
Denna gång med rent samvete inombords
Du ger mig rätt typ av psyk
Hur jag än blir spelad
Jag är på gång igen
Förstår för en gångs skull
Att jag faktiskt blev älskad
Av vem som betyder något
Du tog mina mardrömmar
Vaddade in dem med logik
Du tog mina krafter
Bara för att rätta till
Du tog mina skevheter
För bli bättre än vad som är
Du tog min längtan
För göra mig kär
Men du kunde inte ta av det
Som ingen ens vet om det finns kvar
Det vackra vi höll
Finns magiskt i svaret just där
Jag tror jag förstår
Det var förmycket för mig
Att hålla mig ihop
Ändå står jag här på kanten
Bygger en livlina
Från andra sidan
Bara för din skull
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren eldblomma med Poeter.se id #5192 innehar upphovsrätten