Min trötta röst väckte min morgon,
och varje apelsinträd gav värme åt en
näktergal på en gren.
Mitt hjärta sjöng så ljust för
höstbäcken som sinade, långsam,
långsam.
Kärlek, kärlek som fann ingen färg,
varje morgon blev en levande bok
i mina händer.
Min själ, min själ blev en högljudd
näktergal.

©E Nordin