Publicerad 2026-11-06 06:52 av Maria Sundelin
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Maria Sundelin med Poeter.se id #45394 innehar upphovsrätten
Höstros i pärlregn
En ensam fjäril sitter
På höstens sista ros
En påminnelse om hur skört
Livets förgänglighet är
Det vackra resterna av livet
Som kanske lyser upp
En trasig själs vardag
Ett pärlregn av fallande tårar
Som ingen annan får se
De göms i den mörka natten
För att inte genera någon
För att slippa blickar och frågor
Från den som annars kanske ser
Hur trasig själen verkligen är
En vilsekommen fjäril
Ett i skyddet fallande pärlregn
Kan ha så mycket mer gemensamt
Än vad vi förstår
För mitt i den sköra förgängligheten
Bor ett stråk av något viktigt
Ett genuint spår av livets gång
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Maria Sundelin med Poeter.se id #45394 innehar upphovsrätten