Publicerad 2026-11-06 06:52 av Maria Sundelin




Höstros i pärlregn

En ensam fjäril sitter 

På höstens sista ros

En påminnelse om hur skört

Livets förgänglighet är

Det vackra resterna av livet

Som kanske lyser upp 

En trasig själs vardag

 

Ett pärlregn av fallande tårar 

Som ingen annan får se

De göms i den mörka natten 

För att inte genera någon

För att slippa blickar och frågor 

Från den som annars kanske ser

Hur trasig själen verkligen är

 

En vilsekommen fjäril

Ett i skyddet fallande pärlregn 

Kan ha så mycket mer gemensamt

Än vad vi förstår

För mitt i den sköra förgängligheten 

Bor ett stråk av något viktigt 

Ett genuint spår av livets gång 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Maria Sundelin med Poeter.se id #45394 innehar upphovsrätten