Hemma hos Sofia är det mörkt
- Ett porträtt av en ensamstående kvinna
Hon fruktar ljuset och har ofta
Sina lampor släckta i bostad hon bor i
Hon tittar aldrig på Tv och lyssnar ej på radio
Hon har numera slutat prata som hon gjorde som barn
För hon vet om att hon syns och hörs
Numera är tystnaden nästan hennes enda vän
Men hon har vår Herre Jesus Kristus som vän
Som hon fortfarande har i åminne
Hon tycker att kärleken är det största
Och hon älskar andra så som sina utflugna vuxna barn
Ty hon lever efter Herrens devis och tror på
Att man ska ”älska sin nästa som sig själv”
Fader till hennes barn är för henne okänd
Då hon fått hjälp av sjukvården med havande
När hon besökte fertilitetskliniken
Men hemma hos Sofia är det mörkt
När någon undrar varför hon inte vill synas
Brukar hon svara ”Titta på någon annan då”
Åren går och hon blir pensionär
Hennes barn har tagit avstånd från henne
Och besöker inte sin mamma längre
Och numera är hennes vän Jesus Kristus
Ännu viktigare för henne än någonsin
-Taleptox skrev
Den 20261109
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Taleptox med Poeter.se id #224224 innehar upphovsrätten