Publicerad 2026-11-18 15:48 av bröd, bostad & fitta




ELEFANTEN I RUMMET

Man blir ju helt matt av att slå på nyheterna numera. Det är samma gamla tugg dag ut och dag in elområden, räntebesked, någon misslyckad regeringsbildning här, en och annan inställd pendeltågsavgång där.

Inte ett enda ord om det som faktiskt skaver den svenska folksjälen. Nämligen att vi år 2026 fortfarande inte har en enda vild elefant i våra skogar. Det är faktiskt pinsamt. Vi har hur mycket yta som helst, tiotusentals sjöar och en skogsindustri som ändå bara klagar, fast det gapar helt tomt mellan tallarna.

Så fort man lyfter frågan kommer det vanliga gnället igång. "Det går inte, de fryser ihjäl." Jaha, och vildsvinen då? Bävrarna? Fästingarna? Ingen önskade dem heller, men de verkar trivas alldeles utmärkt. Men just när det gäller världens ståtligaste landdjur ska varenda mellanchef med sommarstuga plötsligt leka biolog.

Lägg märke till hur det blir när elefanter kommer på tal. Stämningen förändras direkt. Folk tittar ner i kaffekoppen. Någon börjar prata om budgetdisciplin. Någon annan mumlar något om ekosystem. Samma människor som utan att blinka kan lägga fyrtio miljarder på valfri symbolfråga får plötsligt panik när man föreslår en trettio eller fyrtiotusen elefanter i Värmland. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att tycka att det verkar märkligt. Men det hjälper.

Hur svårt kan det vara egentligen? Har de inget att äta får vi väl köra ut lite höbalar med traktor på vintern, precis som vi gör till rådjuren. Och saknas det elefanter är det bara att beställa. Vi köper ju in allt annat från utlandet ändå.

Jag talar inte om något trött hägn utanför Kolmården där ungarna får titta genom ett stängsel. Jag vill se en rejäl tjur lufsa över riksväg 70 utanför Mora en dimmig tisdagsmorgon. En fri, vild stam som hör hemma här, precis som älgen.

Och visst, första vintern kanske blir lite kärv för dem. Men djur anpassar sig. Lite mer späck, tjockare päls, och vips är vi tillbaka på mammutnivå igen. Naturen har löst värre grejer förr.

Visst kommer skogsindustrierna att grina över någon nedtrampad granplantering, och visst lär en och annan villaträdgård i Småland bli av med äppelträden. Det får man helt enkelt ta. Ska man bygga något stort får man räkna med att det ryker några björkris på vägen.

Regeringen sitter som vanligt på händerna och låtsas som ingenting. Men verkligheten kommer hinna ikapp dem också. Frågan är bara om vi ska fortsätta vara ett land av fegisar, eller om vi äntligen ska våga släppa loss elefanterna, och ta steget in i framtiden.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren bröd, bostad & fitta med Poeter.se id #235747 innehar upphovsrätten