jo, det är så att;

det är som om mina knäveck brister

när Du drar dina ord ömt längs min ryggrad

hur Du lägger handen på min höft

och låter den vila där en stund....

det är ögonblicken,

blicken och dina enkla ord,

hur Du

med dina varsamma handlingar smeker

min insida

det är precis det

som får mig

att vilja låta dig komma nära

ännu närmre, och

vara de söta dropparna, de salta stänken

där i böljegången av mitt bäcken....