Säg mig älskling
hur känns det för dig nu

Ligger du naken i fosterställning
med tårar rinnandes nedför kindbenen

Plågas du av minnen
minnen som gör nätter sömnlösa

Ser du något
Mitt synfält är dimmigt
och sträcker sig inte långt

Överlever du ensamheten
Jag är skör
och kan ej hantera ett tyst rum

Vaknar du av känslan
att den du höll kär svek dig
För mig har dessa tankar blivit rutin
med återkommanden varje morgon

Känner du dig blek och påmind
Du borde veta bättre

Du borde tycka illa om dig själv
över beslutet att välja bort
all omtänksamhet
och kärlek