På fyllan
Vi har just ställt oss och börjat pissa på väggen bredvid Café Opera när jag vänder mig om och börjar pissa på en sån där jävla stadsjeep. Jag säger till Jocke och han vänder sig också om och börjar pissa rakt ner i grillen på jeepen. Vi är rätt fulla och rätt pissnödiga.
”Jag pissar rätt ner i radiatorn.” Säger han.
”Det är typ där som ventilationen tar in luft.” Han skrattar.
”Kan dom fanimej ha dom där bögjävlarna.” Säger jag.
”Ja det kan dom fan.” Säger han.
Jag tänker mig en käring med päls och handskar som startar bilen och håller för näsan när hon märker att det börjar lukta piss. Eller nåt backslickad tjugoåring med lite plufsiga drag och blänk i pannan som börjar svära på bred stockholmska om dom där jävla uteliggarna när han känner lukten av mitt piss. Jag skrattar.
”Jag tänkte precis på vad som kommer hända när den kostymjävel som äger bilen säger när han sätter på sin AC.” Säger han.
Vi skrattar. Det skvätter in i grillen på bilen.
”Han kommer väl att svära nånting om jävla uteliggare säkert.” Säger jag.
Det kommer nån gåendes från krogen. Vi fortsätter pissa.
”Och vad i helvete håller ni på med?” Säger nån.
”Det där är min jävla bil.” Säger nån.
”Vi pissar bara.” Säger jag.
Jag vänder mig och pissar mot väggen istället. Jag pissar färdigt och drar upp gylfen. Jag vänder mig och kollar vem det är som snackar med oss. Jag känner igen honom, det är Ulf Lundell.
”Är det du?” Säger jag.
”Håll käften din jävla snorunge.” Säger han.
”Varför i helvete står ni och pissar på min bil.” Säger han.
”Vi var jävligt pissnödiga.” Säger jag.
”Ni var jävligt pissnödiga säger du. Det var ta mig fan det dummaste jävla skiten jag hört.” Säger han.
Han ser verkligen asförbannad ut. Ögonen lyser på honom.
”Så du hänger på café Opera nuförtiden?” Säger jag.
”Vad fan har du med det att göra. Vart jag hänger.” Säger han.
”Nej du får väl för fan hänga vart du vill.” Säger jag.
”Men det är ett jävla brackigt ställe.” Säger jag.
”Enda jävla stället med lite klass i den här stan.” Säger han.
”Visst.” Säger jag.
”Old Hem skulle nog ha slagit ner mig vid det här laget.” Säger jag.
”Jag är inte Old Hem.” Säger han.
”Nej visst. Han sköt sig ju för längesen den jäveln. Förtärd av sin egen myt. För att använda dina egna ord.” Säger jag.
Han ser lite förvånad ut. Han spänner blicken i mig, fortfarande förbannad.
”Ok. Jag ber om ursäkt för att vi pissade på din bil. Jag visste inte att det var din.” Säger jag.
”Jaha. Vems jävla bil trodde du att det var då?” Säger han.
”Det vet jag inte. Nån annans. Nåt rikemansbarn med backslick och blank panna kanske.” Säger jag.
”Jag står på barrikaderna.” Säger jag.
”Nu ska du passa dig jävligt noga.” Säger han.
Vi står tysta i några sekunder. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
”Dom flesta i min generation bryr sig inte ett skit om nåra barrikader. Vi vill bli kändisar.” Säger jag.
Ulf Lundell säger ingenting. Han bara kollar lite skumt på mig. Vi står tysta några sekunder till.
”Jag har läst dina böcker i alla fall. Hela skiten.” Säger jag.
”Jaha.” Säger han.
”Jag gillar dom flesta av dom skarpt.” Säger jag.
”Jaha. Tack.” Säger han.
Vi står och blänger på varandra.
”Tror du jag ska bli mindre förbannad för att du står och försöker glänsa och tror att du vet vem jag är.” Säger han.
”Jag får höra sånt hela jävla tiden som du kanske förstår. Alla som tror dom vet precis vem fan man är. Men dom har inte en jävla aning.” Säger han.
”Nej. Jag försöker väl bara säger vad jag tycker.” Säger jag.
”Jag brukar försöka skilja på dikt och verklighet. Men verkligheten är så mycket tråkigare.” Säger jag.
”Självklart.” Säger han.
”Jag håller i alla fall med dig när det gäller kvällspressen.” Säger jag.
”Kvällspressen är horor.” Säger han.
”Jag vet.” Säger jag.
Vi står tysta igen. Det ser ut som om han står och väntar på att jag ska gå. Det gör jag inte. Han väntar nog på någon.
”Jaha. Håller du på med nåt nytt? Din senaste var bra. Lite ledsen i början kanske.” Säger jag.
”Och vad fan menar du med det?” Säger han.
”Jag vet inte.” Säger jag.
”Jag vet inte riktigt. Den var lite ledsen bara. Han verkade jagad på nåt sätt.” Säger jag.
”Var det den här jeepen som du åkte runt i Europa med?” Säger jag.
”Jag skriver romaner, inte dagböcker.” Säger han.
”Nä just det ja.” Säger jag och ler. Han ler inte tillbaka.
Jocke kollar på mig, han verkar vilja gå därifrån. Jag vill inte gå riktigt än, jag vill se vem det är som Ulf Lundell står och väntar på. Det är antagligen en brud, jag vill se hur hon ser ut. Jag försöker fundera ut nånting att säga utan att gå in på den minerade marken. Som är jävligt stor.
”Ska vi gå?” Frågar Jocke lite tyst.
”Ni ska ta mig fan inte gå nånstans innan ni förklarat för mig varför i helvete ni har pissat på min bil.” Säger Ulf Lundell. Jag vänder mig mot honom.
”Jag sa ju det förut. Vi var pissnödiga och ville pissa på nån jävels bil.” Säger jag.
”Det var inte direkt uträknat.” Säger jag.
”Man blir ju pissnödig när man dricker menar jag.” Säger jag.
”Det är sant.” Säger han. Jag tycker att han ser lite nostalgisk ut. Han dricker ju inte längre. Men jag tar nog fel.
”Jag måste fråga.” Säger jag.
”Inte för att vara otrevlig. Men varför hänger du på ett sånt här jävla ställe. För du kom väl från den där krogen?” Frågar jag och pekar på Café Opera.
Han svarar inte.
”Håll käften nu.” Säger han.
”Dra nu för helvete.” Säger han.
”Jag vill inte se er.” Säger han.
”Jaha.” Säger jag.
Jag är på väg att gå. Bruden som han stått och väntat på kommer. Hon är magnifik ta mig fan. Vajar fram i ett par svarta pumps och vit sommarklänning. Hon flyter fram. Ett kvinnoskepp. Måste vara modell. Hon ler när hon kommer fram till Ulf Lundell.
”Hej älskling.” Säger hon till honom.
Nu måste han le. Jag blir smått avundsjuk. Den jäveln. Hon kysser honom lätt och lägger armen om honom.
”Vilka är det som står där?” Säger hon och pekar på oss.
”Ett par jävla idioter som pissat på bilen.” Säger han.
”Jaså.” Säger hon och ser på oss. Nu känner jag mig plötsligt skyldig, som när man blev påkommen med att palla äpplen.
”Och varför gjorde ni det?” Frågar hon.
”Äh, jag vet inte.” Säger jag.
”Vad är det man brukar säga, det bara hände. Vi bara gick här och så blev vi pissnödiga” Säger jag.
”Jaha.” Säger hon. Jag tror hon tycker det är lite roligt, men hon försöker dölja det.
”Ni får ursäkta oss. Vi är lite fulla.” Säger jag.
”Äh, håll käften nu.” Säger Ulf Lundell.
”Du snackar en massa skit.” Säger han också.
”Kanske det.” Säger jag.
”Men jag snackar inte skit på Café Opera.” Säger jag.
”Men vad fan. Dra nu. Innan jag nitar dig.” Säger han.
”Jag säger bara.” Säger jag.
”Ta det lite lugnt vännen.” Säger hon till Ulf Lundell.
”Lite svårt när man står och snackar med två lodare som pissat på bilen.” Säger han.
”Dom visste ju i alla fall inte att det var vår bil.” Säger hon.
”Ok, säger han. Jag förstår att du läser mina böcker. Det är ok. Men var jävligt noga hädanefter med vilka bilar som du ställer dig och pissar på grabben.” Säger han.
”Och du också.” Säger han och spänner blicken i Jocke som ser vettskrämd ut.
”Det ska vi.” Säger jag.
”Lycka till med nästa bok.” Säger jag.
”Eller skiva.” Säger jag.
”Tack för fan.” Säger han.
Han slänger på sig sin svarta skinnjacka och sätter sig bakom ratten. Jag tänker på Vinter i paradiset. Och alla andra av hans böcker som jag läst.
”Hejdå.” Säger hon och hoppar in.
Jag tycker att hon ler lite men jag fattar inte varför.
”Hejdå.” Säger jag.
Jag tycker nästan att det lyser om bruden. Jag undrar vad hon heter. Dom öppnar bildörrarna och hoppar in i jeepen. Jag undrar om det luktar piss i den nu. Jag ångrar att jag ställde mig och pissade i den. Men vad fan. Hur skulle vi kunna vet att det var hans jävla bil. Vi går vidare över bron till gamla stan. Det är alldeles mörkt och folk börjar fylla barerna. Vi sätter oss på krogen och fortsätter dricka.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Harry Angstrom med Poeter.se id #10873 innehar upphovsrätten