Kasta dig ut, MÄNNISKA!
Det var en gång människa
som ensam sökte livets svar
hon bar på frågetecken
av den tyngsta sorten
de var tio meter höga
en dag betraktade hon utsikten
från toppen av ett frågetecken
hon samlade hastigt
alla ord ur den bok hon en gång läst
lade dem försiktigt i en säck
och formade alla meningar till nya
skred till verket med sin dröm
om sanningen
hon lutade sig försiktigt framåt
spejade över fält, skogar och berg
fäste blicken på en punkt i fjärran
där
långt bortom berg och dimma
satt en figur
med fickorna fulla med bokstäver
deras blickar möttes
och på en tusendels sekund
var de varandras liv och framtid
de såg
grävde i fickorna
och släppte samtidigt ner
orden
ingen sett förut
de byggde en bro av alla ord
lämnade sina höga frågor
och vandrade i samförstånd
mot ett liv
med kärleken som
fallskärm
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren L.byström med Poeter.se id #7583 innehar upphovsrätten