Publicerad 2006-10-16 17:24 av misa

du vet att man blir glad av choklad va?


pappa

Jag blir rädd när jag hör din röst darra,
eller när jag lyssnar till dina snyftningar under natten.
Du är ju min förebild,
min idol. Du måste vara stark!
..jag måste vara stark..

Jag kommer ihåg,
när du tappade lusten. Du skrämde mig.
Samma tecken då som nu.
Tafatta meningar, tafatta strykningar på örsnibben.
Jag ser när du sjunker in i dvala.
Låt det inte bli som förut..

Tiden går. Var är du?
Frånvarande tomma blickar. Uppspikade,
påklistrade leenden.
Tror du inte att jag märker att du tynar bort?
Bara för att jag är liten är jag inte blind.
Jag ser bättre än dig.

När du faller är vi
som en rad dominobrickor.
Du står längst fram. När alla välter
ser du det inte. Jag känner det.
..stötdämpare kallas det visst..

Kom tillbaka innan du har försvunnit!
Lova att aldrig mer lämna mig..





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren misa med Poeter.se id #10524 innehar upphovsrätten