Maskar,


jag vill vara maskar nu
och längtar deras levnad,
till lägsta botten ner,
vill jag,
kanske mer.
I glömskans jord försvinna
där inget regn upphinna
min krälsjukt gömda kropp

Och kom hon till min dörr
och ropa hon mitt namn
stod inget där att finna
Och lade hon sitt öra
mot mörka nattens mur
eller med handen för att röra
in i min underjordens bur

vore det för mörkt att nå en krälsjuk själ
eller allt för djupt att gräva hela vägen ner