Det som sades var omöjligt
Att förstå

Den värme från stolen du satt på
Den kände jag däremot

Dina svalnade omfamningar
Förföljde mig

Det som sades var omöjligt att förstå

Att din kropp var död och borta
som en verkligt död
Att ödet kom och tog med

Det medlidande för modern som mist sitt
Förstfödda barn
Min sorg och bön för hennes tröst
Bara i hoppet om att magin var faktisk
Att det telepatiska genom rymderna skulle nå henne

Lika lite väntade jag mig hennes tacksamhet
för min främlingskap
Som jag vet att vår kärlek levt

Det som sägs är omöjligt att förstå

För det jag vet
är knappt mitt eget förstånd
Ståndaktig min andning än för dig

För dina gåvor vill jag bemöta

Ville möta dina gåvor