Folk kommer och går
omöjliga att minnas de alla
Sånt som inte kan hjälpas

Du bär på din börda som vore den viktig
Folk på avstånd ser och anser dig konstig
ändå, du skrattade och sa mig \"detta är min skatt\"

Jag har vunnit något stort, men vad har jag förlorat?
Något jag inte förstår.
Det jag vunnit, skiljer sig från det som en gång var.

Om du är där, så skrattar jag
om du är där, så skrattar jag, jag gråter, jag lever
om du inte är där, finns inget

Var det jag?
Var det mänskligheten?
Eller var det bara tiden?
Det som ständigt ville brytas sönder.

De armar som skyddar din börda, smärtar de?
Vad har de offrat?
Du kommer aldrig att bli perfekt
men du skiner som imperfekt

Den väg du valt är inte bred
Den väg du valt är inte bred, inte smal, men ändå
har du ensam gjort det bättre för mig

Jag skrattade för att du var där
Jag skrattade, grät, levde, för att du var där
När du inte är här, finns inget.