Tvåhundratio kilometer i timmen
är inte snabbt nog
i ett sista försök
att fly
från verkligheten utan dig

jag vet inte om det är regnet
mot vindrutan
eller alla tårar
men det är svårt att se klart
och vägen
verkar bli smalare
men tar aldrig slut

jag saknar dig
och det har jag sagt
en gång för mycket nu
men när jag kör ut mot slutet på vår ö
hittar jag inte en enda orsak
till att stanna

du förstår inte
att jag lever för dig
och allt det vi borde vara
för i allas ögon är jag bara
en sorgsen vilsen själ
som snart sjunkit helt i kvicksand

men vi vet så mycket bättre
att det inte handlar om att dö
när jag kämpar för att få leva
harmoniskt, fritt, lyckligt

så jag saktar ner till sextio
och vänder om
jag slutar fly
och bestämmer mig
för att ta tjuren vid hornen

kör hem igen
hem till dig
och med lite tålamod
vet jag
att du kommer öppna dörren