som om ord från blodröda läppar vore
vin, så törstigt de lapar, hon

stänger in sig i stora salar
demoner bakom tunna draperier

de skriker inte när klackar
tränger in i

ryggarna

bara tassar fram
öppnar öron
öppnar ögon
slukar sväljer slickar

känner henne på riktigt

andas in
näsborrarna vidgas och
rosenbad döljer inte
stank av
ren skräck

ovärdiga kreatur

fattiga riddare, och fattigare
poeter, men de sistnämnda

har inte ens skinande
rustning

det är

lönlöst, hon släpper
taget

larmet går

och de böjer henne vid sista kotan

demondans

berätta, de ber -

berätta! och hon

talar tills sista ordet är sagt