det jag ska lämna

som budskap in i rosen

det färska jag ska kasta

ned i jord som övertäcks

är dels en hemlighet

och så är det mitt trasiga anlete

mina blanka sorger

de som slutat röra sig

tre ord

och sparkar på allting som är fegt

med din kraft pappa

med din kraft i benen

de som bar dig förut

Det var en gång min pappa.

Han levde för en vecka sedan.

Nu andas han inte.

Påtagligt.

Det finns inte så mycket mer att säga.

Döden är skriven.

Och varje stund bakom.

Han drack vatten ur tesked.

Svalde så adamsäpplet skrev utrop i luften.