Rummet med fördragna skynken speglar
hemlighet
någon där bakom eller är det en fantasi

alltid grå skynken

grå intensägande med oro inuti
inte röda eller gula som solen och kärlek
grå regnmoln som är på väg att släppa tårar
å längtansulla röda du

kom
kom nu

två stolar och ett bord
två människor, korsade ben
katastrofen är en slöja över dolt rum
sorg blandad med trötthet

den andra bara är

gäspning från smala torra läppar
skarp igenomträngande blick
berätta nu

nu

flyger genom mörk luft
suckar i ett fötätnat dolt rum

berätta

ljuder som en smärtande blixt
rakt in i ett blödande hjärta
dolda tankar
i dolt förtätnat grått rum

hur då
nej, nej

solen skiner därute men inte här
nej inte nu
en timma i ett helt liv

dröm, dröm

tjärnen blänker blankt
isen har lagt sig som en skör hinna
fotsteg skär igenom i en vak
bladen
gulnade högar på bar mark
moln
kolsvarta i tung sky

myror sover nu
sin arbetssömn
sov kära du sov

sov

i rummet en stol
hård som sten
tillgjordhet och fundersamhet
skall man
en flygande tanke störs upp
minnen
som skummande rasande vågor
liv som är
drunkna i en kolsvart ormars brunn

nej, nej
andas syre som sipprar långsamt in

ja,ja
fortsätt resan som på nåder ger andrum

utan luft
ingen sol
glömda kyssar
minnen om svunna lyckliga dagar
men i alla fall

Copyright-2006- Nomi Nyström