Publicerad 2006-11-29 10:00 av Pitbullpudelns kärna




Med ammoniak i såren lever åtminstone jag


Mot stenar
av inbillade
samhällsförväntade
präktighetskrav
som fixerats
av frigiditetens
epoxy-murbruk

stångar jag
mitt huvud blodigt

tills jag faller
utpumpad
mot marken

Och överst
på murkrönet
står du 
med ögon av glas
och tittar ner
på min ömkliga
och närhetstörstande gestalt

Snälla! Pissa på mig också!

Pissvärmen!

Det är väl den enda värme
som du kan ge ifrån dig 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Pitbullpudelns kärna med Poeter.se id #12442 innehar upphovsrätten