Kärleken
mellan eldslågan och torrveden
dansar i tidens lopp
där ligger plankträet nu
se så fullt av hopp

där dansar gnistor som lovar ljus,
värme
en kortkort lycka
plötsligt flammar lågan
plötsligt åtnjuter virket
all väntans respekt

så brinner det
så slukar lågor girigt
detta torra trä
lågorna dansar, ja smeker
längs med det hyvlade ljusa
kysser kvistarna,

närmar sig med hast
lämnande svärta och förkolning
i en sorts svärmande likvaka
så är den kärleken
när den brinner för dessa två
den visar sin exstas

i en väldig hetta
av ständigt ökande temperatur
en jakt på känslor av stort omfång
någon talade om kärlek
elden visar nu på hur
den kan äta och låta sig ätas

eldens kärlek närs av syret
tillgången på trä
träets förälskelse blev kort
det våndades av känslor
till en låga som till den kom
den brann, sedan dog den bort