I den mörka natten - främlingstagen
I den mörka natten, ett blodigt spår, en kylig rysning, på vägen där du går
du är nästan ända hemma, men allt synes främmande, marken, träden skuggorna som rår
fukten kryper, blodet isar, ett ljud än här än där, överallt sig ansikten visar
vem där vem där, ropar du ut, rösten skakar och du in i mörkret kisar
nattens öga som hänger över himlen tung, du stannar upp försöker vara lugn
bakom dig en viskning, en iskall blick, från en varelse av okänt ursprung
du hoppar till kväver ett skri, hela kroppen darrar när du frågar: Vem är ni?
jag är en rastlös själ från en förlorad tid, en vålnad som ännu söker frid
rösten är hård, bitande kall, släpar sig fram och klingar som metall
du är övergiven, lämnad åt mörkret, ensam bland gran och tall
en klo dig griper, av mörkret tagen, blänker till en kniv i magen
du faller ner av smärtans tyngd, lämnas ensam, rädd och naken
du kryper fram med djupa sår, efter dig ett blodigt spår
varje tag av anden djup, en ilning genom benen, en iskall kår
smärta smärta du försöker skrika, men smärtan får dig att kikna
en meter, två meter, nästan hemma, men för mörkret du till slut måst vika
lealös, livlös, utan hopp, döendes på vägen en blodig kropp
du var så nära, ett par meter blott, nu rinner liv och värme med blodet bort
det kommer dröja till ljusa dagen, innan man hittar dig naken, blåslagen
ett nattens offer, ett mörkrets barn, som många förr, främlingstagen
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Herr Ångest med Poeter.se id #10952 innehar upphovsrätten