Publicerad 2006-12-30 12:50 av Gabriel Winnberg

Skrev den till en kvinna efter vad som varit den svåraste perioden i mitt liv. Troligen början av 2000. Kunde aldrig bestämma mig för om jag skulle avsluta med \"ändlig\" eller \"oändlig\".


Du är vatten

Du är ett vatten
stormig, lugn och en spegel
Du rinner undan
du hittar fram
du fryser, du värmer
Azurblå eller svart
osynlig eller mörk
Klar som glas
hård som glas

Darrande yta
ett sug, en dyning
Du virvlar, du dansar
du forsar
men ock droppar och
dunstar
Innesluten, sprängade fri
med okända källor
och solens vän
glittrande strålar
stark, tynande
ändlig.





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Gabriel Winnberg med Poeter.se id #13092 innehar upphovsrätten