Du bar mej under ditt hjärta.
Jag låg där o lyssnade till ditt hjärta som slog,
det gav mej trygghet. Fostervattnet gav mej värme.
Jag kunde höra din röst genom magens spända skinn,
en röst jag älskade innan jag mött dej.
En solig vår dag födde du mej under mycket smärta.
Jag var förväntans full.
Men du kunde inte älska du hade inte förmågan du
var redan skadad av livet.
Med modersmjölken matade du mej med känslor jag
inte kunde förstå. Jag ville ha kärlek men fick kyla.
Sakta dog min innersta känsla av samhörighet.
Jag gick ut i livet, som en skadskjuten fågel.
Men jag dömer dej aldrig, för det var du som
gav mej livet, i dag den finaste gåva jag fått.
Bitte din dotter i livet….