Den sorg som finns i mitt hjärta
kan jag bara se
Den bubblan jag sitter i spricker snart
vid minsta beröring

Vad kan jag säga som inte har
blivit sagt
En horisont som badar i ett stort
fågetecken

Du värld var har du fört mig
till.......

Den värld som skulle vara mjuk och öm
Är istället känslokall och hård
Var ska ma lägga sin sorg
Det finns inga \"soptippar\" som tar
emot sådant

Ändå finns jag här men ändå inte......

Ska man alltid vara i detta stadiet
eoller får man en ny chans
En isande kall känsla av ett stort förakt

Var finns det hopp alla talar om..

Månen har vandrat så länge men ändå
är många förtrollade av dess sken

Men skenet bidrar för det mesta...

Jag drar täcket över huvudet och andas
in det lidande som varje människa har

När jag tar bort täcket finns fortfarande
demonerna där...

JossG