det var så
det slutade
precis i början

en grind
gatlyktor

nattfjärilar på flykt från
en annan
verklighet

det var så
alldeles just när
solen sträckte ut sina långa
lemmar

det var på en
parkbänk

och jag minns att du
viskade ordlösa meningar
och jag fick


tinnitus

av gatularm, vi var


stilla

vid en grind


och det enda som svajade
förutom oklippt
vintergräs

fritt från frost

var modet


det var så
det slutade
precis i början

av allt det där som


should have, could have, would have


du vet,

det är kallt och
när grindar slår

är det bara, för att vi glömt

stänga dem

jag satt nära och du satt
liksom nästan
inuti

jag tror att vi
kan ha mumlat

något väsentligt

jag tror att jag
har glömt vad


jag vet bara att

det var så
det slutade


precis just

så