Visst var det vi som bildade IOGT-logen
fast vi tog oss en sup ibland
och alltid ville vi gå i bräschen
för ett bättre och rättvisare land.

Visst var det vi som på gammal velociped
cyklade tre mil en kall vinter-lördag
fast kylan i kinder och öron sved
och tillbaka från Rosvik på söndag.

Visst var de vi som slogs ibland
då av helig ilska rött man såg
det hände det rök en tand
men vi sparkade aldrig en som låg.

Visst var det vi som oftast visste
var flickorna hade sina kammare
knacka på rutan, stanna kvar, bli den siste
cykla hem i soluppgången - lyckligare.

Visst var det vi som tjuvjagade ibland
bar tunga köttbördor i mörka nätter
man kommer ihåg, man minns efterhand
alla dessa jakter och goda rätter.

Visst var det vi som var unga då
lika unga som ungdomen är nu
lika vackra, lika kloka, kan du förstå
vad tiden går, snart är man sjuttiosju.