Och jag vet att jag lovade att
inte upprepa alla gamla clichéer
och att jag inte skulle låta din frånvaro
styra hur jag formade mitt liv längre.
Och det var ju precis det du sagt att du ville

Men jag rycker ändå till varje gång
jag ser någon som har den där
svarta frisyren eller dem där smuts-röda chucksen
som du alltid sa att de hette
Jag kallade dem converse istället

Fast enligt dig var det bara var för de som inte
var tillräckligt insatta i det där som sa det,
posers som trodde att de var några
Jag slog dig svagt på armen och
kallade dig självgod och töntig.

Du skrattade och rufsade mitt
hår och luften luktade sommar och
det var veckan innan Malmö festivalen
och allting var bekymmersfritt
och vi var inte riktigt tillsammans
även om vi gick brevid varandra

Och den kvällen när jag druckit två
starköl för mycket så drog du ner mig i ditt knä
och jag gjorde inget motstånd utan
vände mig om för att låta läpparna
möta dina för jag hade velat göra det så länge
men det fanns inte mod nog till det tidigare.

Fast du vände bort ansiktet och
jag har nog aldrig skämts så mycket
Och du såg på mig med en aningen
besviken blick och lutade dig fram
viskade att du inte tänkte göra något
när jag var så packad att jag inte skulle
komma ihåg det efteråt.

Jag svarade att jag aldrig varit så full
och han svarade att någon gång
fick vara den första med ett skratt
och krisen var över för den gången.

Efter det kom det många dagar och
många kvällar och alltid röda chucks
och svart hårt och en flicka brevid dig,
och jag skrattade konstant
hade glömt bort alla sorger
du hade blåst bort dem med vackra ord.

Och visst var det en sommar romans
men någonstans på vägen glömde
den bort det och började kalla sig
för kärlek utan att bry sig om ifall andra sa

Chucks eller Converse.