I hörnet på skolgården

Vid de där fula borden

De där träborden som stått där forever typ

Där sitter jag

Ensam

Med en kniv i handen

Men ingen ser mig

Så ingen bryr sig

Jag sitter och ristar in något i bordet med kniven

Bokstav för bokstav

Ord för ord

Smärta för smärta

För kärlek

Alltid för kärlek

Smärta

Varje liten bokstav

Varje litet ord

Hugger

Som om kniven stack mig

För det gör så ont

Så ont ont ont

Att kärlek inte är lätt

Det vet ju alla

Det vet jag

Det gör ont

Ont

Alltid

Forever typ

Jag är nästan färdig nu

Med mitt fina inristande av hackiga bokstäver

Men jag lovar

Jag försökte göra dem så fina som möjligt

Men det var svårt

Jag begrundar mitt verk

Ler lite

Men det gör ändå ont

För du ser inte mig

Jag stoppar undan kniven

Den kommer att behövas senare

Snart

Tittar ut över skolgården på hur

Små killar springer i gyttja efter en ful boll

Och hur tjejer från sjuan står och röker vid skolans hörn

Där de tror ingen ser dem

Men jag ser dem

Och du ser inte mig

Du ser mig inte så

I min fula fleece tröja

Sitter jag ensam och glor på ett par

Sneda nyinhackade bokstäver

Och jag hör steg men för långt borta från min verklighet

För jag ser bara dig i mitt inre

Och jag ser bara sneda bokstäver på ett fult träbord

Och jag vill bara se sneda bokstäver och dig

Eller vill jag verkligen se dig?

För det gör ju så ont varje gång

När du ler sådär

Fint

Så som bara du kan

Och jag bara står kvar och känner mig lycklig

I typ en halv sekund

För sedan fattar jag att

Det är ju inte åt mig du ler

Och gör du det så gillar du mig ändå inte

På det sättet

Så som jag vill

Steg som stannar nära mig

På andra sidan bordet

Men jag ser inte hör inte bryr mig inte

För jag bryr mig bara om dig

Dig dig och dig

Stegen som stannar säjer något

Typ hej tror jag

Men som sagt jag är för långt borta från

Den andra verkligenheten

Men så känner jag igen

Jag känner igen ljudet av rösten av stegen

Det är ju dina steg!

Tittar upp förvånat på en leende du

Du sätter dig på andra sidan om bordet

och jag skyndar mig att lägga armarna för mina sneda bokstäver

Du får inte se för du skulle inte gilla

Du skulle inte acceptera

Du skulle titta bort

Du börjar prata om saker som jag egentligen inte bryr mig ett skit om

Men jag lyssnar ändå

På din röst

Den vackraste rösten i världen

Och jag studerar ditt ansikte och dig

Sedan slutar du plötsligt

Och du ser på mig och ler sådär fint

Ska vi gå? Frågar du

Jag nickar

Jag följer dig och dina steg

Överallt

Du reser dig och sträcker ut handen som jag fattar

Och vi går hand i hand över skolgården

Tillsammans

Som vänner för dig

Som mer för mig

Och jag tänker att jag aldrig ska glömma

Våra steg på denna jord tillsammans

För jag känner kniven bränna i jeansfickan

Och jag kommer inte finnas kvar länge till

Så jag vill att det sista ska vara fint

Vi stannar utanför

Bestämmer oss för att skita i nästan lektion och bara vara vi

För dig som vänner

För mig som mer

Och när vi ska gå åt olika håll

Skiljas åt en sista gång

Men det vet inte du om

Så kramar vi varann och håller om

I en evighet

Och jag sparar kramen i ett fack i huvudet och när jag en stund senare släppt taget om dig känner jag den fortfarande svagt

Jag viskar svagt ett hej då och ännu svagare

Jag älskar dig

Minns mina sneda bokstäver och undrar om du kommer förstå att det var jag

Att det var jag som skrev det där

Att det var jag som ristade in dessa fula sneda bokstäver

Du har vänt dig om och gått

Och jag har också börjat gå

Baklänges

För jag vill se dig så länge som möjligt

Du vänder dig plötsligt om och vinkar och ler sådär fint

Så som bara du kan

Och det gör ont men ändå så mår jag bra

Jag är framme nu

Vid det där stället dit du och jag brukade gå

För länge sedan

Långsamt med skakande fingrar drar jag upp kniven

Försöker hålla den stadigt

Och så får allt ett slut

På den plats där du och jag var vi