Kämpar mig glansig 
mot reflektionen
min Synd, klös inte mer blod
över Spegelbildens kinder

bakom Iris tårar 
förvillar Hånskrattet 
vämjeliga tentakler
som suger liv ur lungorna

ta bort dem

under revbenen
ekande, tärande Tomhet

Snälla, låt mig andas!

otäcka Ego sitter vakt
vid tankarnas vägar
närd av spillt förnuft

Förvridna Verklighet
gråt ej salta spår för mig!
där slösas de bara bort

otäcka Ego, lämna plats