Och Tomas Andersson Wij ljuder i mina högtalare
Och det är som med parfymer, som med en lukt
Där minnena exploderar bara av att sniffa på den
Jag sniffar lite Tomas och det är minnen alldeles intill gråt
Gråt för att det är vackrare än det där, för att det inte går att säga
Det är sommar och solens ljus så att man måste kisa
Det är Stockholm innan det blev stort, ja, det lilla stockholm!
Stockholm med bilarna, de få, och avgaserna stör ingen
För inget är farligt, det är inget att vara rädd för
Inte än
Det är sången, Tomas sång, eller min, kanske allas
Om tonårens sorg, men en av de få
En av alla sånger om sorgen, med ljusnande hopp i
Som famnar allt man längtade efter, allt man saknade
Och övergav, som fångade oförståelsen och kärleken
Som famnade hela jag, allt jag var
Jag sniffar lite på Tomas, som tycks stå i dörrkarmen och se på mig
Och han säger, han säger
En sång till
En ytterligare omgång om du vill
Tryck på play och kryp upp i sängen
Som förr, som när ingen förstod
Och jag sjöng dina ord
De du inte kunde säga
Och han säger
Slå på mörkret runt om mig
Slå det tills det blöder ljus
Och lyser upp en väg som leder till dig
Jag slår
Jag slår utav bara helvete Tomas
Och det blöder nu
Alla minnen ut på golvet
Jag samlar dem i munnen, smakar på dem igen
Härliga tonår, eländiga år
Fasansfulla rofyllda ensamhet
Och din röst som ackompanjerar
Fasansfulla rofyllda sommar
Att ligga här, bara lite till
Minnas
Att vi är värda så mycket mer