Nu gnuggar samhället huvuden emot varandra,
till en dömande, men lugnande musik,
nu ger han upp sin strid mot alla andra,
nu reser han från frihet och publik.
Nu far han dit, där fångarna sjunga
sin avskedssång till jord och himmel blå.
Nu far han dit, där molnen som skymmer solen
byts mot betong och cement som är grå.
Vad vill ni honom, ni nämndemän och domare,
som rikta dömande ögon mot den oskyldiges trasor?
I fall ni kunde se ett enda ögonblick som han,
skulle ni få uppleva alla hans fasor.