Man kan luta sig mot ingenting
när dimman går för hårt intill

När hjärtan slår dubbelslag
andedräkten blåser rök
och det är kravaller i Köpenhamn
frikyrka kontra ungdomens hus

det är batonger och nävar
längtan att få finnas - ta plats

så suddas fotstegen ut

Ernst Brunner dricker kaffe
i köket på mitt jobb
dagarna rullar på
allt som skulle hända
låter sig vänta

men det finns de som brinner
under tiden som ingenting sker
trötta ögon blickar mot himlar

man kan alltid önska sig en handduk
om man vill lifta ut i galaxen
eller ljuga om hur dagen varit
och hoppas att nästa verkligen
blir så

eller

bara
luta
sig
mot
ingenting


medan man tar nästa andetag