Min spegel ljuger...
En spegel hänger på min blåa vägg
Den speglar hela mig, inte bara huvet
Min blick vandrar automatiskt till ansiktet
\"sänk inte blicken, sänk inte blicken, sänk inte blicken\"
Jag sneglar ner, och tillslut är jag fast
Höftknölarna sticker ut och magen ser allmänt platt ut
Revbenen visar sig tydliga under den tunna huden
Benen ser ut som två smala pinnar, likaså armarna
\"men för i helvete, vänd dig inte\"
men jag kan inte motstå
Jag åt ju mycket till lunch igår
jag kanske har gått upp lite ändå
*vänder sig på sidan*
ilska. besvikelse. hat
Ryggradens kotor sticker ut, revbenen gör det hela randigt och det finns inga tecken på runda kurvor som alla jävla experter säger att man bör få när man är i min ålder
Spegeln är mitt hatobjekt, för den visar sanningen. Med undantag för mig, för mig ljuger den. I verkligheten är jag inte så smal och äcklig. Det beror på spegeln. Det är nåt fel på spegeln.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Tears and Blood med Poeter.se id #10394 innehar upphovsrätten