jag skulle kunna bli ett mentalt kalhygge

jag idkar lobotomi och knaprar placeboeffekter
till stereosystemets ångestinfluerade revolverblues

jag flyter fram
som elektroniska impulser
genom sladdar
som vätska från ådror
sönderrostade rör
krossade flaskor och tårkanaler
genom avbrutna konversationer
och bortglömda tunnelbanestationer

ja, jag flyter fram

vi kastar tärning
och varje nummer har ett pris
det blir sex varje gång
och du säger att jag har tur men jag är inte så säker

jag dricker koffeinsvärta och andas passiv död
tystnanden är ett filter mellan oss

och jag ångrar allt jag någonsin sagt
allt jag aldrig sa


jag sitter mitt emot henne
i en kladdig lädersoffa

hon berättar att hon är kåt
och att hon känner sig ensam

hon undrar högt om någon någonsin
kommer att älska henne

platsen i den kladdiga soffan mitt emot
känns väldigt tom


jag betraktar världen genom olika fönster
från köket till bussen mot hospitalet i fjärran

allting rör sig långsamt där ute
allting rör sig så långsamt


och det känns som om jag skulle kunna skära i min hud
dricka tills jag spyr
överdosera gift och andas vatten

jag skulle kunna hoppa från byggnader
slå knopar kring min hals
suga av en pistol och sätta på elektriciteten

jag skulle kunna bli
jag skulle kunna bli ett mentalt kalhygge


och killar tänker bara på en sak

och killar tänker bara på en sak


jag har valt att tänka på dig