Mördad av andras olycka
Är så dödligt kär
tappar bort mig själv
drömmer om dimmor
genom alla blödande nätter
och skriker av saknad
Jag dör i princip
för alla andra dör
och då dras jag med i fallet
Sargad av er avundsjuka
Mördad av andras olycka
Alla mord svider
och jag vill ha bedövning
för jag hatar smärta
Dessa förlorade hjärtan
som dras mot mig likt magneter
vill jag såklart krossa
men det är omöjligt
Vi försöker att må bra
men det är inte lätt
när det inte är meningen
att man ska göra det
Vilsna själar
vars skuggor aldrig försvinner
jag försöker att hjälpa
omöjligt
Jag dör igen
det vet jag ju om
Men jag vill
så gärna leva
alldeles helt
Om en del inte mår bra
kan jag inte heller
ni tynger ner mig
så att jag inte kan andas
Kom inte och säg
att jag ska vara glad
när det är omöjligt
Jag lever ju för er
men ni dödar mig jämt
Mina vackraste drömmar
är borta
och jag måste gråta
Skulder i mig
lika stora som universum
jag vet att det är
omöjligt
men det är allt
Ni ger mig skulderna
Vackra diamanter
så splittrade
och strödda med vinden
blåser in i mina ögon
jag gråter
fast egentligen inte därför
Meningslösheter och hemligheter
tragik och panik
är faktiskt förvirrad
Leenden
så falska
försök istället
Jag har kärlek så oändlig
Sluta gör mig olycklig
sluta förstör
nu när jag väl mår bra
vill jag faktiskt göra det
Jag är lycklig
men jag dör
ni är mördare
Men jag älskar er
Kärleken är omöjlig
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Förlorade Frida med Poeter.se id #14294 innehar upphovsrätten