Varför har inte människor spröda gälar,
känsliga för dofter i strömmen?
Varför blir jag inte kvitt drömmen,
att du simmar vind för våg i mitt sköra akvarium?
Men världen är inte ett enda trädgårdsprojekt – och du ingen planta i en kruka av lera
Vatten och sol och kärlek – vad kan du önska mera? Vad kan uppbringas under solen?

Varför knäcker du inte krukan med dina rötter,
spräcker den i tusen skärvor?
Kanske för att uppror är svåra härvor,
svåra företag?
Men det kommer en dag.