jag går genom Nordstan
trolsk rikedom
valiumvita leenden
och plötsligt
brutala duvansikten

Det är som att gå
genom en allé
med döda träd
och längta efter den tunna
silverglänsande tystnaden
i din mun:
en rök från en inre eld

och innan det blå ljuset
försvinner i skymningen
framkallar jag dig
som ett vaccin
mot mörkret

hör jag äntligen stegen
och sakta börjar hjärtat
fälla sina kronblad