För i värmen avdunstar det jag inte låtsas om, det jag inte vill veta av.

I värmen blir allt vackrare än vad det någonsin varit och jag vill föreviga det vi för, vad som verkar vara, den den kortaste minut delade. De soligaste timmarna, de varmaste minuterna och de absolut vackraste sekunderna vill jag kapsla in och ta fram när kylan smygit sig tillbaka igen och min kropp vägrar. Jag vill behålla och ta hand om smakerna du lämnat på min tunga, jag vill överösa mig själv med det som en gång fanns.

För när kylan är tillbaka blir jag fruktansvärt medveten om hur allt verkligen är.