Vid sjöns nordvästra hugg bestryker dimman
de furulagda bergens spetsmassiv
den blyintäckta vattenspegelns liv
går vakad utav gäss i gryningstimman

Maskerad av den kalkstensbleka imman
två särlor hastar fram i parningskiv
en mättad tystnad bryts av vingars riv
som skymtar i den första morgonglimman

Där rotverk skjuter upp från tallskogsranden
som greppar luften med en knotig hand
beskådas tyst vad fjolårsäggen höll

när duon av tumult passerar stranden
beklädd med daggbelagda gräs och sand
Det doftar ännu av det regn som föll