Hej jag,

du mår inget vidare egentligen
fast ändå så fortsätter du som om allt var
UNDERBART.
Men jag är inte underbar
jag är inte vacker om inte tragik är det skönaste.
Jag blir aldrig nöjd med mina insatser
och ingen annan heller,
har du märkt?
Människan är inte vacker
om hon inte ses med kärlekens ögon
och vem älskar en tragisk flicka?

Som mig?

Du mår inget vidare egentligen
och ändå så fortsätter du att skådespela,
bygga murar om kring dig.
Men jag hittat aldrig tryggheten
ser inte värdet i att vara mig.
Men det gör ingen annan heller,
så varför försöka, då bara
besvikelse väntar.
Och jag vet hur stor den kan bli,
besvikelsen
för en tragisk flicka som förgäves väntar
på att bli älskad.