Sitter du ensam, bredvid allt folk?

Är du den som alltid står osedd i klungans mitt?
Bland männskors ord?
Skriker du högt åt de döva?

Jag vet hur ni ser ut

Spretiga
små
bleka
veka

Skrattar åt saker ni inte hör
inte förstår
och vänder snabbt undan blicken
med ett ursäktande leende

Bland olika, unika lyser ni tomt
Ett ekande ho-ho cirklar runt er
Fyllande tomrum med skratt

Behövs för de oberoende
Sittplats för de svagare
utan att se annat
än deras stora fötter

Falska leenden
Glömda pikar
Förbisedda ögonblick

Varje gång du glömmer varför

så sitter du ensam, bredvid allt folk
osedd i klungans mitt
Bland männskornas ord

Men när du kan skrika så högt åt de döva
varför viskar du till mig?