Allt kom till mig under en och samma natt;
ömhet, vrede, glädje och hat -
och allt var nödvändigt för att hålla fast vid mitt förstånd.

Han sådde sitt frö inuti mig
och jag bar honom med mig överallt -
ett ögonblick
som varade för evigt
och jag var upptagen av honom under resten av mitt liv.

Han kröp längst in i mitt innersta
dit där ingen någonsin varit,
där återfann jag honom
om och om igen.

Jag känner hur han rinner igenom mitt blod
och breder ut sig

Den sista känslan
gav jag smärtan
som hade väntat
så oändligt länge.

Kanske kan jag nu förlåta mig själv
och se på mig själv med tillräckligt
mycket ömhet
för att förtjäna dig
ytterligare en tid.