Han visste inte vad det betydde att ha en kropp
En liten teori
Han visste inte vad han behövde
han visste inte hur ledsen han egentligen är
han visste inte vad det betydde att ha en kropp
han visste inte vad han saknade
han gick alltid ensam när han var ledsen
en liten femåring
nioåring
sextontonåring
i den stora skogen
kom hem igen när gråten var överstökad
men när han för första gången blev mottagen på riktigt, han kanske var trettioåtta, typ, blev sedd, hörd, hållen om, tillåten, framförallt tillåten, då hände nåt i hans kropp, nej i hans själ kanske det var, när han inte blev hindrad i sin gråt, när han för första gången fick gråta tills han gråtit färdigt, då öppnades något inne i honom, han förstod inte vad det var
kanske det sen bara hänt tre gånger, kanske fyra, kanske fem, ja han vet precis när, Nils händer genom hans hår, Ingeborgs ögon, ja, och lite annat, en gång hände det på en vanlig danskväll i Gräsmyr
det är när någon ger honom en famn, så där på riktigt, länge, när det är tillåtet, när någon rör honom och stannar kvar, någon som inte behöver nåt för egen del kanske,
man kan lätt förväxla det med behov av sex eller nåt sånt där vuxet, men det är hans kropp som behöver en famn
och när han får en sån, då...
då blir han alldeles försvarslös, det är då han faller, eller reser sig kanske han gör, det går så djupt in i honom att han inte kan försvara sig eller hantera det, det verkar vara kärlek, banne mig, men det kanske det inte är
det är kanske den lilla pojkens behov av en famn
bara så
jo det kan verka vara kärlek, banne mig
det lilla barnets längtan efter ett hem, tillåtelse
den kvinnan som ger honom den famnen blir nog lite skraj
det kan hända när han minst anar det, men när det händer, då är det farligt, för då föds något igen, han blir återuppväckt
stackars den kvinnan
hon blir nog rädd
stackars den kvinnan, hon blir rädd,
rädd att få någon på halsen, någon att ta hand om, men... om hon bara låter honom vara ett tag blir han en som kan älska henne så mycket hon vill
så mycket hon behöver
allt händer dock genom kroppen, hud, händer.
Ord och förstånd har inget inget med det här att göra
inget
det är endast kroppen,
endast kroppen som öppnar hans själ
som gör honom försvarslös
och älskande
han visste nog inte ens om att han hade en kropp, eller vad han skulle ha den till, vad den kunde göra med hans lilla pojksjäl
men nu vet han
inget är farligare än att röra hans kropp
och inget är viktigare
än att röra hans kropp
innesluta den
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Albert med Poeter.se id #6368 innehar upphovsrätten