Jag stryker morgondaggen från din panna,
ler och säger att världen har bytt skepnad.
Den har åter blivit vacker, för att jag
ligger här med dig i smaragdgräs
och smeker morgondaggen från din panna.

Solen stiger mot himlen, vi väntar tillsammans,
ler åt världen som tystnat runt oss.
Skogen står mol tyst, de väsen som finns
drömmer nu tyst bland sten och bark.
Ser skärvan som stiger mot himlen.

Dina ögon glittrar i det intensiva ljuset,
ditt hår i vinden blir fina trådar
som bildar lätta vågor i vinden.
Se på vattnet i den starka solen,
som glittrar i det intensiva ljuset.

En fjäril lyfter från mossklädd mark,
gracilt rör den sig över marken,
verkar leta efter något i skogen.
Vi letar inte längre, ligger stilla här.
Jag smeker morgondaggen från din panna.