det är lönlöst, jag vet

man får det man kämpar för
och uthärdar rörelsen framåt
för att placera det förflutna i rum
man efter hand ska förlägga

och jag är ingen krigare
 

minns, särskilda vänner mot solen
i de odödliga avtalens provins 
inte för nära men oavbrutet
på en armlängds avstånd

ett skratt ur rätt ursprung
som en lavin förbi ryggen
genom nacken och du har
några fräknar nu

solböjda vinylskivor och röda gryningar 
täta mellanrum och tomma rader
inte för att det gör skillnad men
du har stänk av grönt i dina ögon

vem har mest rätt till sorg i
ett medelklasshav i storm
vem har snyggast Zippo och
vem vågar stanna hemma
efter sju

adrenalin som nässlor kring
vrister och allt du aldrig säger
årstider faller undan och begravs
precis som du

jag kommer alltid vara äldre än du
men din blick är lika inbrottssäker
som gråt, som jag, som mitt huvud
inför dig och allt jag aldrig säger


och det är lönlöst, jag vet

mina bleka ansatser och
överdrivna hjärta fångar endast
enstaka sekunder av isolerade
förlagor, för de oslipade juvelernas
epok är sedan länge obotligt förbi
och jag är ingen krigare

man håller ut
men inte för att minnas
och 'aldrig någonsin'
är en annan slags tid

den är fortfarande på väg