Vem står kvar när världen faller samman
när tiden omsluts av den enda flamman
Vem står fast och möter mörkret som smyger intill oss
Mörkret som inte vill göra så som vi
Vem tänker kämpa för klyschan
vem tänker slå sig fri
Vem tänker låta dumdristigheten hos oss falla förbi
Vem tänker röra oss med den förändring som tänker förbli

Vem tänker

Vem tänker överhuvudtaget längre än till änden på sin kropp
Vem är den som vänder i flykten
vem inger hopp

Ironin i bensin
är att den hjälper oss fram
till vår död
Sarkasmen i bombasmen runt vår egen storhet
är att vi tror att vi vet

Vet vad?

Varför det finns vapen
Jo för att tysta gapen
som ber om stordåd eller nåd
Varför det finns planetförstöring
jo för att vi inte känner längre än till beröring
med knytnävar på vår kropp
vi har glömt bort vårt hopp
Varför det finns krig
jo för att staterna har gått vilse på en snårig stig i brist på intrig

Jag har hört att vi har femtio år på oss att ändra på hur vi förhåller oss till miljön innan vi är utan återvändo.
Femtio år tills allt liv går till ändo
Är det inte konstigt att det finns så få som kämpar
Som i respekt till kärleken tillämpar
sin kraft att förändra
och vända sin agenda
till att föda istället för att döda
Är det inte konstigt att det finns så få som sår sina frön
Få som ber en bön
om att vi ska ändra på oss
Är det inte konstigt att det inte finns fler som slåss
När vi möter en koloss
Är det inte konstigt att vi inte förenas
att vi inte ens enas
om varför vi ska kämpa

Är DET inte konstigt
Så vet jag inte vad konstigt är